Jag har ägnat julen åt en högst ovetenskaplig kartläggning av barn och reklam. Jag har märkt att min sexåring där hemma är mycket intresserad av reklam. Framförallt hur den låter. Redan som liten, ofärdig människa, reagerade han och snappade upp framförallt oneliners som han körde med när han tyckte det passade.
Jag minns för några år sedan att han satt i baksätet och sjöng "essemessalååna, essemessalååna" till radions reklamjingel för något fantastiskt minilån. Reklam riktad till barn tycker han däremot är helt ointressant. Kanske för att den inte lika mycket hörs som syns. Inte för att min son på något sätt skulle vara representativ för alla landets sexåringar, men ändå något att tänka på kanske. Även barn vill ha, som min son skulle ha sagt, lite mer Mmm i livet.
//Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar